sandriine

Jag har aldrig haft problem med att se folk i ögonen, eller ta kontakt med främmande människor. Nu törs jag inte längre, jag ser nästan aldrig folk i ögonen, och jag pratar knappt med människorna som jag bara känner ytligt. Varför då? Jag är rädd. Rädd att de ska se. Fasaden som jag har jobbat såjävla hårt för att bygga upp kan ju rivas på en sekund. För i ögonen syns det. De där jävla ögonen avslöjar allt, och tänk om någon skulle se. Vad händer då? Blir de rädda och vänder ryggen till, eller stannar de kvar? Jag vill inte riskera att de människor som jag inte riktigt känner än ska försvinna. Så jag låter bli att prata med dem. Och hur jävla smart är det då? Om jag inte pratar med dem så kommer jag ju knappast att lära känna dem bättre. Allt skiter sig. Det vore lättast om jag bara kunde gömma mig i min garderob och stanna där i en vecka eller så. Men jag ska göra mitt bästa, jag ska kämpa! Så jävla svårt kan det väl inte vara att få ögonen att ljuga, när resten av kroppen redan gör det? Eller?



Kyssar! ♥