Och jag vill bara kräkas.
Tisdag.
Jag vaknar av att Engla (ni vet hon som läser upp aftonbladets nyheter på rix?) talar om att en man har hittats styckad i sin lägenhet. Jag ryser och stänger av radion, klockan är 06.01. Jag drar morgonrocken hårt runt mig, det är kallt. Går in i köket för att fixa frukost, allt går på rutin, allt är som en dimma. Går in i mitt rum och äter, i mörkret och med ljudet av rix morronzoo. Klär på mig, tänder taklampan. Det sticker i ögonen. Borstar håret och kollar med avsmak på spegeln, och det som ska föreställa min spegelbild. Hur kunde du vara så dum? säger den. Jag går in i dimman igen. Borstar tänderna, tvättar ansiktet. Struntar i sminket idag, ingen ser iaf. In på rummet igen, packa väska, packa idrottskläder. Släcker skrivbordslampan, när knäppte jag på den?, tar väskorna och går ut i hallen. Sjal, fleecejacka. Inga skor, måsta köpa nya skor. Tar foppatofflor, låser upp dörren och går.
Lars Winnerbäck, som alltid på väg till bussen. Det är fortfarande på rutin, varenda andetag. Kommer till busshållsplatsen, läser boken. Bussen kommer, tar upp busskortet, lägger ner boken. In i bussen. skäms för skorna. Hittar E, hälsar och sätter mig ner. Småpratar lite, men jag hör inte vad vi säger.
Framme, Bollnäs. Vi tar 12an, det är kallt och duggar lite. Småprat igen, jag hör mig själv skratta. Skrattets falskhet ekar inom mig. Kliver av bussen, det hugger i knät. Går in i skolan, mot skåpen. Jag går in mot mitt skåp, det är nästan tomt där, dom flesta börjar snart. Jag har sovmorgon, men ska kolla lite saker i biblan.
Snart slutar första lektionen för resten av klassen. Jag sitter på en bänk vid skåpen, väntar. på vad? ingen aning. Nu kommer du. Allt rasar. Jag vet inte vad som är värst. Ilskan? Sorgen? Avsmaken? Självförakten? Hatet? Vi hälsar på varandra och kramas. När jag nuddar dig går det stötar genom hela kroppen och jag vill bara kräkas. Du lurade mig, bedrog mig. Jag förstod det, snabbt. Du anar ingenting. Du tror att jag är blåögd, men du har fel. Jag vill skrika det rakt i ansiktet på dig. Du har fel! Jag vill ge dig en käftsmäll så att du aldrig mer kan prata (eller ännu mindre ljuga för någon). Jag vill få dig att inse att du är en usel människa. Vad hände med den gyllene regeln då? Du är inte ensam, du är bara en i mängden som ljög och bedrog. Alla på en gång. Jag ler, du ler. Vem är det som är blåögd egentligen?! Jag vill kräkas. Jag går på toa och tar av mig skalet ett tag. För att andas lite. På med skalet, ut i världen igen.
Dagen flöt på bra, jag sa ingenting, slog igen. Jag ville bara kräkas. Idrotten, basket. Släppa ut lite av all ilska. På stretchingen, efteråt kände jag hur varm jag var. Det liksom ångade om mig, jag var helt röd i ansiktet. Jag och många fler. Duscha, försöka tvätta bort alla känslor. Det gick inge vidare.
Skolan har slutat, spelning. Gick ganska bra, jag hade tränat den här gången. Biblan efter träningen, jag upptäcker yttligare en person som har svikit. Alla känslor, på en gång.
Buss hem. Fullt som vanligt. Huvudet snurrar. Varför just du? Hjärtat slår dubbla slag och alla känslor klumpas ihop i halsen. Jag kan inte andas, det gör ont i bröstet. Jag undrar om någon skulle märka om jag slutade andas, om jag bara försvann bort. Försöker ta tio djupa andetag. Hjärtat börjar slå bra igen. Kliver av bussen. KOmmer hem, försöker se glad ut. Hälsar glatt på pappa och Céline. Går in på rummet. Det är kallt. Drar av mig jeansen, på med morgonrocken. Stänger dörren noga, plockar fram läxorna. Gör läxor, äter mat och gör läxor igen. Klar med läxorna, tar av mig skalet, och kan äntligen andas ut. Jag vill fortfarande kräkas.
Klockan är 19.25, och min dag som mig själv börjar.
Kyssar! ♥
Jag vaknar av att Engla (ni vet hon som läser upp aftonbladets nyheter på rix?) talar om att en man har hittats styckad i sin lägenhet. Jag ryser och stänger av radion, klockan är 06.01. Jag drar morgonrocken hårt runt mig, det är kallt. Går in i köket för att fixa frukost, allt går på rutin, allt är som en dimma. Går in i mitt rum och äter, i mörkret och med ljudet av rix morronzoo. Klär på mig, tänder taklampan. Det sticker i ögonen. Borstar håret och kollar med avsmak på spegeln, och det som ska föreställa min spegelbild. Hur kunde du vara så dum? säger den. Jag går in i dimman igen. Borstar tänderna, tvättar ansiktet. Struntar i sminket idag, ingen ser iaf. In på rummet igen, packa väska, packa idrottskläder. Släcker skrivbordslampan, när knäppte jag på den?, tar väskorna och går ut i hallen. Sjal, fleecejacka. Inga skor, måsta köpa nya skor. Tar foppatofflor, låser upp dörren och går.
Lars Winnerbäck, som alltid på väg till bussen. Det är fortfarande på rutin, varenda andetag. Kommer till busshållsplatsen, läser boken. Bussen kommer, tar upp busskortet, lägger ner boken. In i bussen. skäms för skorna. Hittar E, hälsar och sätter mig ner. Småpratar lite, men jag hör inte vad vi säger.
Framme, Bollnäs. Vi tar 12an, det är kallt och duggar lite. Småprat igen, jag hör mig själv skratta. Skrattets falskhet ekar inom mig. Kliver av bussen, det hugger i knät. Går in i skolan, mot skåpen. Jag går in mot mitt skåp, det är nästan tomt där, dom flesta börjar snart. Jag har sovmorgon, men ska kolla lite saker i biblan.
Snart slutar första lektionen för resten av klassen. Jag sitter på en bänk vid skåpen, väntar. på vad? ingen aning. Nu kommer du. Allt rasar. Jag vet inte vad som är värst. Ilskan? Sorgen? Avsmaken? Självförakten? Hatet? Vi hälsar på varandra och kramas. När jag nuddar dig går det stötar genom hela kroppen och jag vill bara kräkas. Du lurade mig, bedrog mig. Jag förstod det, snabbt. Du anar ingenting. Du tror att jag är blåögd, men du har fel. Jag vill skrika det rakt i ansiktet på dig. Du har fel! Jag vill ge dig en käftsmäll så att du aldrig mer kan prata (eller ännu mindre ljuga för någon). Jag vill få dig att inse att du är en usel människa. Vad hände med den gyllene regeln då? Du är inte ensam, du är bara en i mängden som ljög och bedrog. Alla på en gång. Jag ler, du ler. Vem är det som är blåögd egentligen?! Jag vill kräkas. Jag går på toa och tar av mig skalet ett tag. För att andas lite. På med skalet, ut i världen igen.
Dagen flöt på bra, jag sa ingenting, slog igen. Jag ville bara kräkas. Idrotten, basket. Släppa ut lite av all ilska. På stretchingen, efteråt kände jag hur varm jag var. Det liksom ångade om mig, jag var helt röd i ansiktet. Jag och många fler. Duscha, försöka tvätta bort alla känslor. Det gick inge vidare.
Skolan har slutat, spelning. Gick ganska bra, jag hade tränat den här gången. Biblan efter träningen, jag upptäcker yttligare en person som har svikit. Alla känslor, på en gång.
Buss hem. Fullt som vanligt. Huvudet snurrar. Varför just du? Hjärtat slår dubbla slag och alla känslor klumpas ihop i halsen. Jag kan inte andas, det gör ont i bröstet. Jag undrar om någon skulle märka om jag slutade andas, om jag bara försvann bort. Försöker ta tio djupa andetag. Hjärtat börjar slå bra igen. Kliver av bussen. KOmmer hem, försöker se glad ut. Hälsar glatt på pappa och Céline. Går in på rummet. Det är kallt. Drar av mig jeansen, på med morgonrocken. Stänger dörren noga, plockar fram läxorna. Gör läxor, äter mat och gör läxor igen. Klar med läxorna, tar av mig skalet, och kan äntligen andas ut. Jag vill fortfarande kräkas.
Klockan är 19.25, och min dag som mig själv börjar.
Kyssar! ♥
Kommentarer
Trackback
