Hur klarar jag det då?

Jag måste bli sjuk till nästa helg. Jag mår inte längre bra av att vara med min elit. Och om inte eliten får mig att må bra, då är det inte så smart av mig att tillbringa en helg med dom. Fan. Jag kan kanske kolla upp om det finns en säng över i någon stuga där jag kan sova, annars stannar jag nog hemma. Och tro inte att det här är någon jävla impuls som jag fick nu, utan jag menar det verkligen! Det går utför. På riktigt den här gången. Jag ser ju hur vi glider isär. Och varje gång du rör mig så går det stötar av obehag genom mig, allt känns så fel, så falskt. Och du låtsas som om du inte ser, eller ser du verkligen inte? Är du så blind? Jag vill inte tro på det, men det är ju så det är. Och det finns ingenting jag kan göra åt det, inte själv. inte utan din hjälp.



+ Jag drömde att jag föll tillbaka. Ni såg, men ni gjorde ingenting. Det värsta är att jag vet att snart så händer det på riktigt. Och jag vill inte att ni ska se, för ni kommer ändå inte att göra något. Då kommer allt bli fel igen, och då vet jag ju hur det slutar.



Kyssar! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0