sandriine

När någon säger; "Hon är så gullig hon." (Fast hon är ju en speciell människa, och inte bara vilken hon som helst.)
"Mm, hon är jättesnäll.." För mer än så kan jag inte säga, men det är så mycket som hänger kvar i luften. Men jag kan ju inte säga "Ja, hon är så snäll, hon upptäckte att jag mådde skit, men ändå så stannade hon kvar!" eller "Mm, visst är hon gullig, hon lät mig ringa henne när jag ville ta livet av mig." Det är iofs inget jag vill säga, men det känns som om folk fattar att det är något som är osagt. Jag skäms för allt som hon har fått utstå, jag skäms för all skit hon har fått tagit på grund av mig. Och jag är såjävla tacksam över att hon stannade kvar. Det vet hon om, men det känns inte tillräckligt. Jag skulle göra allt för henne, det skulle jag verkligen. Jag känner att jag står i stor skuld till henne, det är ju delvis tack vare henne som jag mår bra idag. Och allt hon säger är "Nej, jag är inte snäll.." när man försöker förklara. Det finns inga ord som beskriver sådana människor som henne, det närmaste jag kan komma är nog underbar. Och jag har aldrig menat det ordet så mycket som nu.


Såäre.
Kyssar!