Självförtroende.
Jag inbillar mig själv att jag har ganska bra självförtroende. Det har jag inte, kom jag fram till nyss.
Det hela började med utvecklingssamtalet igår då jag fick reda på att jag ligger på högre betyg än jag trodde i 3, 4 ämnen. Det trodde jag inte.
Efter varje prov tror jag att det har gått skit, för att sen få tillbaka dem och se att det gick bra.
Jag tror aldrig att jag klarar något, ta spelningen till exempel. Peter vill att jag ska spela på elevafton, jag tror att han skämtar. Han säger att det låter vackert, jag börjar leta efter dolda kameror (eller nästan iaf.).
Och nu sist. Jag var och skulle prata med Kina idag om sommarjobb, och tror nästan att hon ska säga att "Nej, vi vill inte ha dig här i sommar." när hon i själva verket plockar fram block och penna och säger "Vilken dag kan du börja?" Inte nog med det, hon tänker eventuellt låta mig ha frukosten själv. Jag tror inte att jag klarar det. Det tror Kina.
Vad jag vill få ut av detta inlägg? Jo, jag vill bara tacka alla som tror på mig. Vare sig det gäller kompisar som stöttar innan prov/redovisningar eller om det gäller chefer som ger mer ansvar. Det är skönt att ni tror på mig, när jag inte har kraften att göra det själv.
