sandriine

Kan du skicka salladen? Stämningen är lättsam. Prat, lugnt, glatt.
Då händer det. Utbrott. Han skriker, skäller. Det tar aldrig slut. Jag är tyst. Han skäller ju inte på mig.
Jag äter min gurka, tyst. Tittar ner i tallriken.
Jag vill gå därifrån. Jag kan inte. Han blir kanske arg. Jag stannar.

10 minuter senare. Nu är allt bra igen. Eller?



Och jag kan inte låta bli att bli rädd för att jag kommer bli som förr. Jag vill inte vara som förr. jag vill inte. jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill INTE. jag vill inte.
Tänk om jag blir som förr?