Tom.

För varje nytt andetag, för varje ny rad.
För varje ny ton, för varje ny takt.
För varje ny låt, för varje ny lektion.
Bryts jag ned lite mer.
Känner jag mig lite mer misslyckad.
Ändå inbillar jag mig att det bara är en fas,
ändå inbillar jag mig att det går över,
att det inte är värt att ge upp.


Är det värt att ge upp något som man har gjort i halva sitt liv,
eller är det värt att stanna kvar, med risken att falla tillbaka?


Kyssar! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0