Jävla skit.
Ibland tänker jag alldeles för mycket. På förr. På riskerna. På er.
Och nu är lovet slut.
Och nu är lovet slut.
Usch.
Dålig dag.
Otrevlig dvärgtamburmajor [med piska]?
Jag fick höra idag att jag skulle passa som tamburmajor! Alltså, jag, tamburmajor? Vi fick ett gott skratt iaf ; )
- Jamen, du har liksom det rätta sättet.. Du är bestämd liksom.
- Du menar att jag är otrevlig?
- Ja! Eller nej! ...
Haha.
Och så tänkte jag göra lite historia, men jag kom ju på att jag kan göra den i sängen. Eftersom jag har en bärbar dator! :D Gud vad glad jag är åt den : )
Kyssar! ♥
- Jamen, du har liksom det rätta sättet.. Du är bestämd liksom.
- Du menar att jag är otrevlig?
- Ja! Eller nej! ...
Haha.
Och så tänkte jag göra lite historia, men jag kom ju på att jag kan göra den i sängen. Eftersom jag har en bärbar dator! :D Gud vad glad jag är åt den : )
Kyssar! ♥
Lördag.
Mycket som snurrar i huvudet nu, så jag tror att jag skriver av mig lite ; )
Gårdagen var en bra dag, till en början iaf. Jag sov hela tio timmar eftersom vi hade låång sovmorgon. 11.55 började vi, och slutade 14.00. Även om geografiprovet som vi hade sista timmen kunde ha gått bättre så var jag nöjd. (Det är svårt att vara missnöjd med en skoldag som endast innehåller två lektioner) Efter skolan gick jag, Petra, Jenny, Simon, Kristofer, Jens och Anton till Roys för en fika : ) Myys.
Jag kom hem strax innan fyra och stack iväg till jobbet vid halv fem. Det var nu det började gå utför. Jag ser att jag inte står med på schemat för lördagen och går och pratar med Kina. Då får jag reda på att jag inte får jobba. Fan vad sur jag blev. Jobbet i allmänhet var väldigt uppochned.
En perfekt dag blev tillslut en halvkass dag.
Och idag har jag konsertat hela dagen. Det gick ju bra iaf : P
Kyssar! ♥
Gårdagen var en bra dag, till en början iaf. Jag sov hela tio timmar eftersom vi hade låång sovmorgon. 11.55 började vi, och slutade 14.00. Även om geografiprovet som vi hade sista timmen kunde ha gått bättre så var jag nöjd. (Det är svårt att vara missnöjd med en skoldag som endast innehåller två lektioner) Efter skolan gick jag, Petra, Jenny, Simon, Kristofer, Jens och Anton till Roys för en fika : ) Myys.
Jag kom hem strax innan fyra och stack iväg till jobbet vid halv fem. Det var nu det började gå utför. Jag ser att jag inte står med på schemat för lördagen och går och pratar med Kina. Då får jag reda på att jag inte får jobba. Fan vad sur jag blev. Jobbet i allmänhet var väldigt uppochned.
En perfekt dag blev tillslut en halvkass dag.
Och idag har jag konsertat hela dagen. Det gick ju bra iaf : P
Kyssar! ♥
Lista
Eftersom jag har varit så dålig på att blogga skyndar jag mig att slänga upp en lista, så ni har lite koll på mig iaf ; )
Dagens humör: Utmattad.
Dagens mående: Bergochdalbana..
Dagens borde: Geografiarbete som ska in imorgon [jag är klaar :D] och gratta mormor : )
Dagens frisyr: utsläppt och tråkigt.
Dagens smink: Nej, allt blev bortsnöat.
Dagens klädsel: Jeans från BikBok och linne från JC.
Dagens planer: Gratta mormor, äta och soooova.
Dagens materiella vill ha: Laptopväska till min baby samt ett par snygga skor.
Dagens längtan: Jul och ledighet.
Dagens fundering: Vart tog CD-markeringspennan vägen?.
Dagens beroende: Kofta, vet ni hur kallt det är ute?
Dagens tråkigaste: Otursveckan still going strong.
Dagens tidning: Skolboken! [ingen tidning, men shit the same.]
Dagens låt: Whiskey lullaby : )
Lista från Lisa [http://fashiongeek.tjejsajten.se]
Smärta.
Gränserna.
Fan vad störd jag blir. Varför kan man inte umgås över gränserna? Dom finns ju inte ens på riktigt. Vem säger att jag som 16årig, studerande flicka inte skulle kunna gå ut och ta en fika med en 34årig manlig kirurg? Inte för att jag känner en sån, men bara som exempel. Jag och Therese pratade om det här. Att jag saknade en person så mycket, och då sa hon: men ring henne då! Fråga om ni inte bara kan ta en fika på stan, no big deal. Eller? Jo, för personen i fråga är vuxen. Så om vi ska träffas måste denna VUXNA person föregå med gott exempel, hela tiden, inte säga något opassande och se till så att jag sköter mig. Om jag till exempel skulle få frågan; Vad har du gjort i helgen? så kan jag inte svara att jag var på fest och sen fortsätta diskussionen. Eftersom då är min vuxna vän tvungen att tala om för mig att jag borde minsann inte ränna på fester, jag håller väl mig borta från spriten osv. Det gör mig så sur. Jag tycker att vi borde sudda ut dessa gränser, en gång för alla. Då vore det mycket enklare. Ett annat exempel: Igår fick jag ett sms av en kompis. Hennes (och även min) gamla lärare satt hemma hos henne och ungicks med kompisens mamma. Och när min kompis kom in i rummet där dom satt blev det genast tryckt stämning. Varför, det är såjävla surt med dessa gränser. Blä på dom. [En dag ska jag kliva över dessa gränser, och jag ska göra det med stolthet.]
Kyssar! ♥
Kyssar! ♥
Omtänksamma Sandrine :)
Jag tror inte att det är sant. Det finns faktiskt folk som finner nöje i att spy ut negativa kommentarer anonymt på bdb. Vad är det för nöje? Det är väl ingen som tar åt sig av en anonym människa? Det är liksom bara några svarta bokstäver som en låtsasmänniska har skrivit för att denna person inte har något bättre för sig. Nä, jag tycker att om man ska tycka något, positivt eller negativt, så ska man fan kunna stå för det också. Annars tar man inte åt sig av kritiken, inte jag iaf. Det enda som denna anonyma person fick ut av dessa kommentarer var de två minuter som det tog för mig att kolla igenom dessa. Men men, jag hoppas att du är nöjd. Men vill du att jag ska sluta vara en sån tönt/tro att jag är såjävla snygg/lägga ut massa fjortisbilder osv. så stå för det, så kanske kanske kommer jag ta åt mig : )
Nu har du tillochmed fått ett helt inlägg, tänk vad omtänksam jag är : )
Och förlåt för att jag är så dålig på att blogga nuförtiden, jag ska försöka bättra mig : )
Kyssar! ♥
Well baby, I've been here before.
Och vad kan jag göra? När jag inte kan vända tillbaka. För jag vill, men det går inte. Jag försöker. Försöker glömma, försöker le. Men det går inte. Jag mår illa när jag tänker på alla som jag lurar, jag mår illa när jag ser att jag lever i en lögn. Och jag är precis där jag befann mig för ett, ett och ett halvt år sedan. Och för varje dag som går blir jag mer och mer rädd för mig själv, och försöker verkligen att trycka undan. Men det går ju inte. Jag vill ju bara glömma dig!
Kyssar!♥
Kyssar!♥
Slut.
Nu är det en sån här dag där allt känns meningslöst.
Så därför tänker jag gå ner och plugga så mycket som möjligt, för att inse att jag är alldeles för ofokuserad, för att sen trycka i mig massa godos och muffins, för att sen få dåligt samvete och träna magen, låren och rumpan tills jag dör.
Kyssar! ♥
Allt jag vill är att du ska komma tillbaka.
Så därför tänker jag gå ner och plugga så mycket som möjligt, för att inse att jag är alldeles för ofokuserad, för att sen trycka i mig massa godos och muffins, för att sen få dåligt samvete och träna magen, låren och rumpan tills jag dör.
Kyssar! ♥
Omringad.
Jag är omringad av fantastiska, underbara, ärliga vänner : )
Det är väldigt jobbigt att jag inte vågar lite på dem.
Förövrigt så påminner allt om dig.
Kyssar! ♥
Det är väldigt jobbigt att jag inte vågar lite på dem.
Förövrigt så påminner allt om dig.
Kyssar! ♥
Jag vill bara gömma mig.
Jag har aldrig haft problem med att se folk i ögonen, eller ta kontakt med främmande människor. Nu törs jag inte längre, jag ser nästan aldrig folk i ögonen, och jag pratar knappt med människorna som jag bara känner ytligt. Varför då? Jag är rädd. Rädd att de ska se. Fasaden som jag har jobbat såjävla hårt för att bygga upp kan ju rivas på en sekund. För i ögonen syns det. De där jävla ögonen avslöjar allt, och tänk om någon skulle se. Vad händer då? Blir de rädda och vänder ryggen till, eller stannar de kvar? Jag vill inte riskera att de människor som jag inte riktigt känner än ska försvinna. Så jag låter bli att prata med dem. Och hur jävla smart är det då? Om jag inte pratar med dem så kommer jag ju knappast att lära känna dem bättre. Allt skiter sig. Det vore lättast om jag bara kunde gömma mig i min garderob och stanna där i en vecka eller så. Men jag ska göra mitt bästa, jag ska kämpa! Så jävla svårt kan det väl inte vara att få ögonen att ljuga, när resten av kroppen redan gör det? Eller?
Kyssar! ♥
Kyssar! ♥
Onsdag.
Skola idag, och jag ville fortfarande bara kräkas! Dagen gick fort, vi hade bara ngra lektioner.
När jag kom hem så fikade jag med systrar och pappa : ) Sen så intervjuade Vanessa mig, det var till ngt skolarbete : P Och som vanligt hamnade jag här sen. Jag läste nyss en blogg, och kunde verkligen inte hålla mig för skratt, helt seriöst. Den har personen skrev att hon inte klarade av att ljuga, vilket hon precis har gjort för mig. Skrattretande. Och jag skojar inte, den här människan trodde ju på skiten hon skrev, endå så har hon ljugit mig rätt upp i ansiktet. Och tro på fan, jag vill bara kräkas. Eller skratta. jag vet inte riktig än. Det lutar åt kräkas.
Men samtidigt så är jag förvånad. Folk låtsas verkligen bry sig. Varför lägga ner en massa tid på att bry sig så inåt helvete?! I don't get it. Men jag vet att du bryr dig.Men du, jag menade inte tanden. Jag menade bloggen, eliten - Sandrine! Hur är det? Tell me, du vet att du kan berätta för mig, everything. Hoppas du vet det. Du vet det!! Det är ju Du och jag Sandrine!!Kyssar! ♥
Och jag vill bara kräkas.
Tisdag.
Jag vaknar av att Engla (ni vet hon som läser upp aftonbladets nyheter på rix?) talar om att en man har hittats styckad i sin lägenhet. Jag ryser och stänger av radion, klockan är 06.01. Jag drar morgonrocken hårt runt mig, det är kallt. Går in i köket för att fixa frukost, allt går på rutin, allt är som en dimma. Går in i mitt rum och äter, i mörkret och med ljudet av rix morronzoo. Klär på mig, tänder taklampan. Det sticker i ögonen. Borstar håret och kollar med avsmak på spegeln, och det som ska föreställa min spegelbild. Hur kunde du vara så dum? säger den. Jag går in i dimman igen. Borstar tänderna, tvättar ansiktet. Struntar i sminket idag, ingen ser iaf. In på rummet igen, packa väska, packa idrottskläder. Släcker skrivbordslampan, när knäppte jag på den?, tar väskorna och går ut i hallen. Sjal, fleecejacka. Inga skor, måsta köpa nya skor. Tar foppatofflor, låser upp dörren och går.
Lars Winnerbäck, som alltid på väg till bussen. Det är fortfarande på rutin, varenda andetag. Kommer till busshållsplatsen, läser boken. Bussen kommer, tar upp busskortet, lägger ner boken. In i bussen. skäms för skorna. Hittar E, hälsar och sätter mig ner. Småpratar lite, men jag hör inte vad vi säger.
Framme, Bollnäs. Vi tar 12an, det är kallt och duggar lite. Småprat igen, jag hör mig själv skratta. Skrattets falskhet ekar inom mig. Kliver av bussen, det hugger i knät. Går in i skolan, mot skåpen. Jag går in mot mitt skåp, det är nästan tomt där, dom flesta börjar snart. Jag har sovmorgon, men ska kolla lite saker i biblan.
Snart slutar första lektionen för resten av klassen. Jag sitter på en bänk vid skåpen, väntar. på vad? ingen aning. Nu kommer du. Allt rasar. Jag vet inte vad som är värst. Ilskan? Sorgen? Avsmaken? Självförakten? Hatet? Vi hälsar på varandra och kramas. När jag nuddar dig går det stötar genom hela kroppen och jag vill bara kräkas. Du lurade mig, bedrog mig. Jag förstod det, snabbt. Du anar ingenting. Du tror att jag är blåögd, men du har fel. Jag vill skrika det rakt i ansiktet på dig. Du har fel! Jag vill ge dig en käftsmäll så att du aldrig mer kan prata (eller ännu mindre ljuga för någon). Jag vill få dig att inse att du är en usel människa. Vad hände med den gyllene regeln då? Du är inte ensam, du är bara en i mängden som ljög och bedrog. Alla på en gång. Jag ler, du ler. Vem är det som är blåögd egentligen?! Jag vill kräkas. Jag går på toa och tar av mig skalet ett tag. För att andas lite. På med skalet, ut i världen igen.
Dagen flöt på bra, jag sa ingenting, slog igen. Jag ville bara kräkas. Idrotten, basket. Släppa ut lite av all ilska. På stretchingen, efteråt kände jag hur varm jag var. Det liksom ångade om mig, jag var helt röd i ansiktet. Jag och många fler. Duscha, försöka tvätta bort alla känslor. Det gick inge vidare.
Skolan har slutat, spelning. Gick ganska bra, jag hade tränat den här gången. Biblan efter träningen, jag upptäcker yttligare en person som har svikit. Alla känslor, på en gång.
Buss hem. Fullt som vanligt. Huvudet snurrar. Varför just du? Hjärtat slår dubbla slag och alla känslor klumpas ihop i halsen. Jag kan inte andas, det gör ont i bröstet. Jag undrar om någon skulle märka om jag slutade andas, om jag bara försvann bort. Försöker ta tio djupa andetag. Hjärtat börjar slå bra igen. Kliver av bussen. KOmmer hem, försöker se glad ut. Hälsar glatt på pappa och Céline. Går in på rummet. Det är kallt. Drar av mig jeansen, på med morgonrocken. Stänger dörren noga, plockar fram läxorna. Gör läxor, äter mat och gör läxor igen. Klar med läxorna, tar av mig skalet, och kan äntligen andas ut. Jag vill fortfarande kräkas.
Klockan är 19.25, och min dag som mig själv börjar.
Kyssar! ♥
Jag vaknar av att Engla (ni vet hon som läser upp aftonbladets nyheter på rix?) talar om att en man har hittats styckad i sin lägenhet. Jag ryser och stänger av radion, klockan är 06.01. Jag drar morgonrocken hårt runt mig, det är kallt. Går in i köket för att fixa frukost, allt går på rutin, allt är som en dimma. Går in i mitt rum och äter, i mörkret och med ljudet av rix morronzoo. Klär på mig, tänder taklampan. Det sticker i ögonen. Borstar håret och kollar med avsmak på spegeln, och det som ska föreställa min spegelbild. Hur kunde du vara så dum? säger den. Jag går in i dimman igen. Borstar tänderna, tvättar ansiktet. Struntar i sminket idag, ingen ser iaf. In på rummet igen, packa väska, packa idrottskläder. Släcker skrivbordslampan, när knäppte jag på den?, tar väskorna och går ut i hallen. Sjal, fleecejacka. Inga skor, måsta köpa nya skor. Tar foppatofflor, låser upp dörren och går.
Lars Winnerbäck, som alltid på väg till bussen. Det är fortfarande på rutin, varenda andetag. Kommer till busshållsplatsen, läser boken. Bussen kommer, tar upp busskortet, lägger ner boken. In i bussen. skäms för skorna. Hittar E, hälsar och sätter mig ner. Småpratar lite, men jag hör inte vad vi säger.
Framme, Bollnäs. Vi tar 12an, det är kallt och duggar lite. Småprat igen, jag hör mig själv skratta. Skrattets falskhet ekar inom mig. Kliver av bussen, det hugger i knät. Går in i skolan, mot skåpen. Jag går in mot mitt skåp, det är nästan tomt där, dom flesta börjar snart. Jag har sovmorgon, men ska kolla lite saker i biblan.
Snart slutar första lektionen för resten av klassen. Jag sitter på en bänk vid skåpen, väntar. på vad? ingen aning. Nu kommer du. Allt rasar. Jag vet inte vad som är värst. Ilskan? Sorgen? Avsmaken? Självförakten? Hatet? Vi hälsar på varandra och kramas. När jag nuddar dig går det stötar genom hela kroppen och jag vill bara kräkas. Du lurade mig, bedrog mig. Jag förstod det, snabbt. Du anar ingenting. Du tror att jag är blåögd, men du har fel. Jag vill skrika det rakt i ansiktet på dig. Du har fel! Jag vill ge dig en käftsmäll så att du aldrig mer kan prata (eller ännu mindre ljuga för någon). Jag vill få dig att inse att du är en usel människa. Vad hände med den gyllene regeln då? Du är inte ensam, du är bara en i mängden som ljög och bedrog. Alla på en gång. Jag ler, du ler. Vem är det som är blåögd egentligen?! Jag vill kräkas. Jag går på toa och tar av mig skalet ett tag. För att andas lite. På med skalet, ut i världen igen.
Dagen flöt på bra, jag sa ingenting, slog igen. Jag ville bara kräkas. Idrotten, basket. Släppa ut lite av all ilska. På stretchingen, efteråt kände jag hur varm jag var. Det liksom ångade om mig, jag var helt röd i ansiktet. Jag och många fler. Duscha, försöka tvätta bort alla känslor. Det gick inge vidare.
Skolan har slutat, spelning. Gick ganska bra, jag hade tränat den här gången. Biblan efter träningen, jag upptäcker yttligare en person som har svikit. Alla känslor, på en gång.
Buss hem. Fullt som vanligt. Huvudet snurrar. Varför just du? Hjärtat slår dubbla slag och alla känslor klumpas ihop i halsen. Jag kan inte andas, det gör ont i bröstet. Jag undrar om någon skulle märka om jag slutade andas, om jag bara försvann bort. Försöker ta tio djupa andetag. Hjärtat börjar slå bra igen. Kliver av bussen. KOmmer hem, försöker se glad ut. Hälsar glatt på pappa och Céline. Går in på rummet. Det är kallt. Drar av mig jeansen, på med morgonrocken. Stänger dörren noga, plockar fram läxorna. Gör läxor, äter mat och gör läxor igen. Klar med läxorna, tar av mig skalet, och kan äntligen andas ut. Jag vill fortfarande kräkas.
Klockan är 19.25, och min dag som mig själv börjar.
Kyssar! ♥
Hur klarar jag det då?
Jag måste bli sjuk till nästa helg. Jag mår inte längre bra av att vara med min elit. Och om inte eliten får mig att må bra, då är det inte så smart av mig att tillbringa en helg med dom. Fan. Jag kan kanske kolla upp om det finns en säng över i någon stuga där jag kan sova, annars stannar jag nog hemma. Och tro inte att det här är någon jävla impuls som jag fick nu, utan jag menar det verkligen! Det går utför. På riktigt den här gången. Jag ser ju hur vi glider isär. Och varje gång du rör mig så går det stötar av obehag genom mig, allt känns så fel, så falskt. Och du låtsas som om du inte ser, eller ser du verkligen inte? Är du så blind? Jag vill inte tro på det, men det är ju så det är. Och det finns ingenting jag kan göra åt det, inte själv. inte utan din hjälp.
+ Jag drömde att jag föll tillbaka. Ni såg, men ni gjorde ingenting. Det värsta är att jag vet att snart så händer det på riktigt. Och jag vill inte att ni ska se, för ni kommer ändå inte att göra något. Då kommer allt bli fel igen, och då vet jag ju hur det slutar.
Kyssar! ♥
Kyssar! ♥
Vet ni vad som är jobbigt?
När någon säger; "Hon är så gullig hon." (Fast hon är ju en speciell människa, och inte bara vilken hon som helst.)
"Mm, hon är jättesnäll.." För mer än så kan jag inte säga, men det är så mycket som hänger kvar i luften. Men jag kan ju inte säga "Ja, hon är så snäll, hon upptäckte att jag mådde skit, men ändå så stannade hon kvar!" eller "Mm, visst är hon gullig, hon lät mig ringa henne när jag ville ta livet av mig." Det är iofs inget jag vill säga, men det känns som om folk fattar att det är något som är osagt. Jag skäms för allt som hon har fått utstå, jag skäms för all skit hon har fått tagit på grund av mig. Och jag är såjävla tacksam över att hon stannade kvar. Det vet hon om, men det känns inte tillräckligt. Jag skulle göra allt för henne, det skulle jag verkligen. Jag känner att jag står i stor skuld till henne, det är ju delvis tack vare henne som jag mår bra idag. Och allt hon säger är "Nej, jag är inte snäll.." när man försöker förklara. Det finns inga ord som beskriver sådana människor som henne, det närmaste jag kan komma är nog underbar. Och jag har aldrig menat det ordet så mycket som nu.
Såäre.
Kyssar!
"Mm, hon är jättesnäll.." För mer än så kan jag inte säga, men det är så mycket som hänger kvar i luften. Men jag kan ju inte säga "Ja, hon är så snäll, hon upptäckte att jag mådde skit, men ändå så stannade hon kvar!" eller "Mm, visst är hon gullig, hon lät mig ringa henne när jag ville ta livet av mig." Det är iofs inget jag vill säga, men det känns som om folk fattar att det är något som är osagt. Jag skäms för allt som hon har fått utstå, jag skäms för all skit hon har fått tagit på grund av mig. Och jag är såjävla tacksam över att hon stannade kvar. Det vet hon om, men det känns inte tillräckligt. Jag skulle göra allt för henne, det skulle jag verkligen. Jag känner att jag står i stor skuld till henne, det är ju delvis tack vare henne som jag mår bra idag. Och allt hon säger är "Nej, jag är inte snäll.." när man försöker förklara. Det finns inga ord som beskriver sådana människor som henne, det närmaste jag kan komma är nog underbar. Och jag har aldrig menat det ordet så mycket som nu.
Såäre.
Kyssar!
